Av: Graeme Jones, klinisk fysiolog och VD på Nordic Clinic Stockholm

IBS, inflammatorisk tarmsjukdom, kronisk förstoppning och diarré är exempel på kroniska tarmsjukdomar. Trots att antalet människor som drabbas av dessa sjukdomar ökar har det till stor del saknats praktiska sätt att komma till rätta med besvär som drabbar mage och tarm. Många olika tillstånd räknas till denna grupp av åkommor men de flesta har liknande symptom:

• Gasbildning och uppblåsthet
• Funktionsrubbningar i tarmrörelserna
• Mikrobiell dysbios (obalans i tarmfloran och/eller bakteriell överväxt) 

• Inflammation
• Trötthet
• Psykiska symptom, såsom ångest och depression

Eftersom det inte finns något botemedel för denna grupp av åkommor och eftersom symptomen ofta har en kraftigt negativ inverkan på livskvaliteten, tar patienter ofta till olika sätt att hantera symptomen på. En särskilt effektiv metod är att äta en restriktiv kost. Det finns många olika kosthållningar  att välja mellan, till exempel the specific carbohydrate diet (SCD), the low FODMAP diet och ketogen kost. Det finns skillnader mellan dessa dieter men de har gemensamt att de begränsar intaget av mängden fermenterbara kolhydrater som når tjocktarmen.

En av de mest restriktiva dieterna som nått spridning hos allmänheten är karnivordieten. Som namnet antyder utesluter den alla livsmedel som inte kommer från djurriket. Det finns varianter på dieten där den mest extrema versionen även helt utesluter mjölkprodukter. De som äter denna strikta variant utesluter alla livsmedel utom kött, salt och vatten.

Karnivorkosten förespråkas inte av det medicinska etablissemanget men det finns gott om anekdoter i sociala medier och på nätet om personer som lyckats bli fria från symptom ‒ inte bara vid olika tarmsjukdomar, men också autoimmuna sjukdomar som har kopplats till tarmhälsa, såsom ledgångsreumatism.

Medan man varken kan eller bör ifrågasätta en individs erfarenhet av upplevda hälsoförbättringar uttrycks en oro från olika håll att strikta kosthållningar såsom karnivordieten kan medföra allvarliga risker. Förutom risken för näringsbrister finns det även anledning att tro att karnivordieten kan ha negativa konsekvenser för mikrobiomet och tarmhälsan.

Syftet med det här inlägget är att titta på de potentiella mekanismerna bakom hur karnivordieten kan orsaka problem för tarmhälsan på lång sikt.

Negativa konsekvenser av en lågfiberkost

Det finns många risker med att under en lång tid äta en kost som innehåller låga mängder fiber. När bakterier som finns i vår tjocktarm fermenterar fibrer, tillverkar de kortkedjade fettsyror. Dessa  fettsyror har en mängd positiva effekter. Särskilt känd är den kortkedjade fettsyran butyrat ‒ även kallas smörsyra ‒ som har visat sig:

• Minska inflammation
• Upprätthålla den viktiga funktionen hos den del av tarmbarriären som sitter mellan cellerna i tarmslemhinnan och kallas tight junctions. Dessa ansvarar för att barriären håller tätt och bara släpper över det som ska tas upp av tarmen
• Öka mängden antimikrobiella peptider som är en del av tarmens immunförsvar
• Öka tjockleken på tarmslemhinnan

Våra kolonocyter ‒ cellerna i tjocktarmens slemhinna ‒ har en stark preferens för denna fettsyra som energikälla som bidrar till 70% av energiproduktionen i kolonocyterna.¹ Eftersom karnivordieten kraftigt minskar på intaget av livsmedel från växtriket, minskar också mängden smörsyra. För en person som följer dieten kan detta öka risken för inflammation samt att denne utvecklar ökad tarmpermeabilitet, även kallat “läckande tarm”. Risken är särskilt hög om personen dricker alkohol eller avviker från dieten.

Det är samma mekanismer som ligger bakom karnivorkostens positiva och de negativa effekter. Genom att minska intaget av fermenterbara kolhydrater som når tjocktarmen så minskar man också gasbildning och uppblåsthet. Dessutom kan biprodukter av mikrobiell fermentering orsaka ångest och trötthet. Genom att minska gasbildning och mängden av dessa biprodukter kan en reduktion i fiberintag de facto leda till symptomförbättringar, kanske främst hos personer som saknar tillräckligt med bakterier som kan tillverka smörsyra. Man kan nämligen bara få goda effekter av fibrer om det finns bakterier i tarmen som kan fermentera dessa fibrer till smörsyra. Man kan ha en brist på dessa bakterier på grund av inflammation i tarmen, och den bristen kan inte åtgärdas genom att ta bort fiber ur kosten.

De bakterier som fermenterar fibrer till kortkedjade fettsyror är anpassade till att leva i en miljö med låga mängder syre. När inflammation ökar i tarmen ökar även syresättningen vilket ger en fördel för patogener som Escherichia coli (E. coli) som då kan växa till.² När syrenivån stiger ökar produktionen av ämnet formiat från goda bakterier som finns i tarmfloran. E. coli-bakterier göds av formiat och E. coli kan då öka i antal och ta över i tarmen, vilket ytterligare bidrar till dysbios. När tarmen har normala värden av syre händer inte detta.

Bildkälla: Hughes et al.  Microbial Respiration and Formate Oxidation as Metabolic Signatures of Inflammation-Associated Dysbiosis. Cell Host Microbe. 2017 Feb 8;21(2):208-219.

Det bästa sättet att minska syrenivån i tarmen är att ha en population av smörsyreproducerande bakteriestammar där, och att mata dem med fibrer från kosten vi äter. När kolonocyter bryter ner och använder smörsyra konsumerar de stora mängder syre i processen och därmed minskar syrehalten i miljön,³ vilket i sin tur hämmar tillväxten av aeroba patogener ‒ sjukdomsalstrande mikroorganismer som trivs i syrerika miljöer. I en studie på möss från 2018 behandlade man mössen med antibiotika. Detta fick till följd att mängden smörsyreproducerande tarmbakterier minskade, och syrehalten ökade i tarmens miljö. Detta gjorde i sin tur att patogenen Salmonella typhimurium(enterica) ökade, vilket är en bakterie som trivs i en syrerik miljö.⁴

Alla typer av lågfiberdieter, inklusive karnivordieten, kan öka risken för inflammation, hyperpermeabel tarmbarriär, en miljö där patogener trivs och en förtunnad tarmslemhinna. Att helt ta bort fibrer från kosten minskar mängden smörsyretillverkande bakterier. Det är dessutom viktigt att kolonocyterna kan absorbera och metabolisera smörsyran. Det har visat sig att en karnivordiet även kan ha negativa effekter på denna viktiga funktion i tarmen.

Ofördelaktiga konsekvenser av en kost rik på kött

Karnivordieten är relativt ny inom kategorin restriktiva kosthållningar  och det finns få studier. För att få en idé om effekterna på hälsan kan man dock ibland extrapolera information från forskning på andra dieter. Dieter som innehåller stora mängder kött har visat sig öka förekomsten av gruppen Proteobacteria i tarmfloran. I gruppen finns aeroba patogener såsom S. typhimurium (enterica).⁵ Denna observation skulle kunna härledas till en syrerik miljö på grund av lågt intag av fibrer. Men det finns också negativa effekter av en köttrik kost som är oberoende av fiberintag.

Bildkälla: Rinninella et al. Food Components and Dietary Habits: Keys for a Healthy Gut Microbiota Composition Nutrients 2019, 11(10)

När man äter fett utsöndras galla som hjälper till att bryta ner fettet. Studier har visat att fett i kosten ökar mängden bakterier av typen Bilophila wadsworthia och Desulfovibrio-arter som tål galla extra bra. Detta samtidigt som bakteriearter som bryter ner polysackarider minskar i antal.^5,6 Både B. wadsworthia och Desulfovibrio-arter är gramnegativa bakterier som metaboliserar sulfat och tillverkar vätesulfid. Att ha för stora mängder sulfatmetaboliserande bakterier i sin tarmflora är problematiskt på grund av de negativa konsekvenser som stora mängder vätesulfid har i tarmen.

Vätesulfid bryter nämligen ner slemlagret i tarmen ‒ även kallat mukosan ‒ och driver inflammatoriska processer när det finns i höga koncentrationer. Ännu mer problematiskt är dock att vätesulfid är toxiskt för kolonocyter. I låga nivåer har vätesulfid en hormetisk effekt i tarmen. (Hormetisk betyder i detta sammanhang att ett ämne som är toxiskt kan ha positiva effekter i små mängder, till exempel då celler uppreglerar sitt antioxidantförsvar.) I större mängder blir dock konsekvensen bli att kolonocyter fokuserar på att avgifta vätesulfid och därmed försakar andra metabola processer som använder samma enzym: koenzym Q10. Detta pausar smörsyremetabolismen. En nyligen utkommen studie visade att smörsyremetabolismen hämmas i kolonocyter när det är höga mängder vätesulfid i tarmen, även när det finns god tillgång till smörsyra.⁷ Så även om du med din kost lyckas hålla en bra nivå på smörsyreproduktionen, kan höga nivåer av vätesulfid blockera de goda effekterna. 

Bildkälla: Rinninella et al. Food Components and Dietary Habits: Keys for a Healthy Gut Microbiota Composition Nutrients 2019, 11(10)

Produktionen av vätesulfid i tjocktarmen är beroende av tillgång på svavel.⁸ De svavelbaserade aminosyrorna metionin och cystein är vår främsta källa till svavel, och de återfinns framförallt i animaliskt protein. Tunntarmen kan absorbera max ~7 mmol svavel per dag. När man äter stora mängder animaliskt protein så reser resterande svavel vidare till tjocktarmen. Över tid kommer det att öka förekomsten av de bakterier i tarmen som främst använder svavel som substrat, vilket i sin tur leder till en minskad förmåga för kolonocyterna att metabolisera smörsyra. Eftersom kolonocyter föredrar smörsyra som energikälla, kommer det att påverka alla aspekter av tjocktarmshälsan såsom tarmrörelser, inflammation, mukosans försvarsförmåga och hur väl tarmbarriären håller tätt, medan det samtidigt finns en ökad risk för en obalans i tarmfloran. 

Slutsats

Restriktiva kosthållningar används flitigt som förstahandsval för att hantera symptom vid olika sjukdomar som drabbar tarmen. Medan de kan fungera bra för att minska problemen kortsiktigt så kan de ha ogynnsamma konsekvenser på längre sikt.

Karnivordieten är en typ av restriktiv kost med anekdotiska bevis för symptomlindring. Som med andra dieter riskerar utövare att fastna i en begränsad kosthållning som kan vara svår att ta sig ur. Medan denna restriktion kan minska symptomen så åtgärdar det sällan grundorsaken till problemet.

Långvarigt intag av en karnivorkost kan leda till större problem längre fram. Genom att minska fiberintaget sjunker smörsyreproduktionen, medan ökat intag av animaliskt protein ökar nivån av vätesulfid. Detta ökar i sin tur  inflammation och blockerar smörsyremetabolismen. Dessa faktorer kan tillsammans skapa en miljö som ökar mängden ofördelaktiga bakterier i tjocktarmen. 

Trots att det saknas studier som visar att karnivordieten orsakar dysbios eller överväxt av ofördelaktig tarmflora, bör man vara medveten om dessa potentiella risker när dieten används under längre tid.

Referenser

1. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6213552/
2. https://www.cell.com/cell-host-microbe/fulltext/S1931-3128(17)30027-6_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS1931312817300276%3Fshowall%3Dtrue
3. https://science.sciencemag.org/content/357/6351/570
4. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5256639/
5. https://www.mdpi.com/2072-6643/11/10/2393/htm
6. https://www.nature.com/articles/nature12820
7. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S2451945619303150
8. https://www.mdpi.com/2072-6643/11/4/931/htm