Autoimmuna sjukdomar är en mycket stor grupp där vi återfinner många vanliga sjukdomar som reumatism, SLE, Crohns sjukdom, ulcerös kolit, multipel skleros, typ 1-diabetes, psoriasis, autoimmun sköldkörtelsjukdom och många fler. Vid autoimmun sjukdom bildar kroppens immunceller autoantikroppar mot kroppens egen vävnad. Antikropparna signalerar till andra immunceller att förstöra proteiner eller lipider i vävnaden, eftersom kroppen felaktigt ser dessa som inkräktare. Vilken vävnad som angrips avgör vilka symptom man drabbas av och vilken sjukdom man får.
Många faktorer har visat sig kunna orsaka eller öka risken för autoimmuna sjukdomar. Man har särskilt stor risk att utveckla autoimmunitet när man har följande tre riskfaktorer: 1) genetisk känslighet 2) ökad tarmpermeabilitet (även kallat ”läckande tarm”) samt 3) en yttre trigger – dvs en miljöfaktor. Dessa gemensamma faktorer står bakom de flesta autoimmuna sjukdomar och därför är också samsjukligheten hög; har du en autoimmun sjukdom är risken hög att du tids nog även utvecklar en andra, en tredje osv. Forskning har dock visat att genernas betydelse för att sjukdom ska uppstå är starkt begränsad. Den individuella genetiska koden skapar sårbarhet för vissa sjukdomar, men kost, livsstil och andra miljöfaktorer avgör hur generna uttrycks, dvs om de slås på eller av. Istället har tarmhälsa och triggerfaktorer visat sig vara mer betydelsefulla för utveckling av autoimmun sjukdom.
Läckande tarm
Tarmpermeabilitet eller läckande tarm är ett fenomen som man i forskningen har hittat vid alla autoimmuna tillstånd där detta har undersökts. Vid läckande tarm har tarmslemhinnan blivit skör och genomsläpplig. Konsekvenserna är många. Toxiner från tarmbakterier (“endotoxemi”) och större partiklar från kosten kan då ta sig igenom den barriär som normalt endast ska släppa igenom spjälkade näringsämnen. Detta orsakar kraftigt förhöjd inflammation via det immunförsvar som är beläget precis innanför tarmväggen. Även hela mikroorganismer kan smita över, vilket man har observerat vid bland annat tillstånd som SLE, typ 1-diabetes och myalgisk encefalomyelit (ME/“kroniskt trötthetssyndrom”). Detta fenomen kallas mikrobiell translokering och kan orsaka inflammation och autoimmunitet i vävnader långt ifrån tarmen. Vid mikrobiell translokering reagerar kroppens immunförsvar likadant som vid en infektion. En skadad slemhinna i tarmen har också svårare att ta upp näring, vilket i sig kan minska kroppens möjlighet till läkning och försämra möjligheten för immunförsvaret att fungera optimalt.
Det finns många potentiella orsaker till läckande tarm, till exempel tarmflorans sammansättning, förekomst av SIBO, näringsbrister och komponenter i kosten som gluten, kasein (mjölkprotein) och andra peptider (små proteiner) som är svåra att bryta ned. Även livsstilsfaktorer som stress, sömnbrist och stillasittande kan bidra till läckande tarm.
Yttre trigger
Ofta förekommer även en ytterligare trigger som tillsammans med läckande tarm ökar risken för att autoimmunitet ska uppstå. Ett exempel är infektioner. Epstein-Barr är ett virus som är särskilt sammankopplat med autoimmunitet. Dock har även många andra infektioner – både virala och bakteriella – visat sig kunna trigga igång en autoimmun reaktion. Toxiska metaller såsom kvicksilver, kadmium och aluminium är en annan kategori som kan bidra, särskilt vid neurologiska sjukdomar.
Ibland är bildningen av autoantikroppar sekundär till en vävnads- eller cellskada som orsakats av till exempel en operation. Detta ser man till exempel ibland vid operation av sköldkörteln, då inre proteiner från sköldkörteln exponeras varpå immunförsvaret bildar autoantikroppar mot de proteiner som normalt inte ska cirkulera fritt.
Medicinsk forskning har visat att D-vitaminbrist, ofta till följd av solbrist, är en mycket viktig faktor vid utveckling av alla typer av livsstilssjukdomar, inklusive alla autoimmuna sjukdomar.
Varje patient med autoimmun sjukdom har en unik kombination av underliggande faktorer som lett till sjukdomen. På Nordic Clinic går vi noggrant igenom patientens historia och rekommenderar tester och åtgärder baserat på dennes unika symptombild, livsstil och bidragande miljöfaktorer.
